Vad är skillnaden mellan ha en mångsidig personlighet och att ha flera personligheter?

Posted on Updated on

Ovanstående är en fråga jag får ibland. Vid första anblicken kanske det verkar vara en märkvärdig fråga, så låt mig förklara:

När jag växlar mellan personligheter är det inget dramatiskt event. De flesta märker det knappt eller inte alls (Det är faktiskt väldigt vanligt att växlingar sker diskret. Tror det är en väldigt vanlig fördom/ missuppfattning när det gäller dissociativ identitetsstörning att växlingar är väldigt dramatiska och uppenbara för alla närvarande. Självklart finns det människor med multipla personligheter som den beskrivningen stämmer in på, men det är långt från majoriteten.) när jag byter från en alter till en annan. De som känner mig men inte vet om min diagnos tror  att jag har mycket humörsvängningar eller att det helt enkelt finns flera sidor till min personlighet, som det ju brukar vara för människor i störta allmänhet

Jag har inga minnesluckor, inga black-outs alls.

Med andra ord är det som jag upplever dagligen, det som händer i mig inte alls uppenbart för omgivningen. Och de frågar mig såklart; vad är skillnaden på att ha en normal, mångisidig personlighet och att ha flera personligheter (i mitt fall)?

Det är en bra och relevant fråga som måste besvaras för att skapa förståelse och skingra missuppfattningar om den diagnos jag har (dissociativt syndrom, utan närmare specifikation).

Och jag vet helt ärligt inte riktigt hur jag ska besvara den. För mig är det helt uppenbart, jag känner ju att jag har flera personer inom mig. Men det är ju en så otroligt subjektiv upplevelse att det är både svårt att förklara och svårt för andra att ta som “bevis”. Trots det får det bli mitt första argument: Jag upplever att vissa känslor, tankar och åsikter som studsar omkring i mig inte är mina egna och den upplevelsen är inte “normal”. Alla har en inre diaglog med sig själv (tror jag i alla fall?) men jag har flera deltagare som har egna röster, sätt att uttrycka sig, agendor, åsikter, preferenser och egna personligheter. Jag kan inte bevisa det för dig. Du får helt enkelt tro mig, som min psykolog gjorde.

Att ha en mångsidig personlighet är inget problem. Att ha flera personligheter kan å andra sidan skapa mycket problem. När det brutna barnet kommer fram och jag inte längre har någon kontroll över min kropp, jag kan inte öppna munnen och säga det jag vill/behöver säga. Jag kan inte resa mig och gå ifrån den utlösande situationen. Jag kan enbart sitta och lida i tystnad, fånge i min egen kropp. Och det är ett problem. När Wynn är hyperaktiv och studsar upp och ner, klappar händerna och generellt är i folks face tills de blir irriterade på mig/henne är ett problem. Att ha en arg mansröst i huvudet som vill skada min kropp eller att jag ska dö för att han ska hämnas på andra är ett problem.

Att ha flera personligheter är en pyskiatrisk diagnos, till skillnad från att ha en mångfacetterad personlighet. Många människor, inklusive personer som jobbar inom psykiatrin, tror inte på att man kan ha flera personligheter, men faktum är att det finns bevis för dess existens. Man har kunnat visa att personer med dissociativ identitetsstörning har ungefär samma förändringar i hjärnan som människor med posttraumatisk stressyndrom. Dessutom har man dokumenterar drastiska minskningar respektive ökningar i hjärnaktivitet i vissa specifika delar av hjärnan, när man växlar från en personlighet till en annan. Människor utan denna störning kommer såklart inte heller visa upp sådana förändringar.

So there you have it 🙂

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s